Såattehh...
Helgen när det regnade. Regnet spolade bort gamla vänskaper, frös dom till is och tinade upp dem på nytt i ett polariserat ljus där det blänkte av regnbågens färger. Rännilar blev till vattenpölar, vattenpölarna växte så barnen gick omkring i dem iklädda gummistövlar med snörning. Vattenpölarna blev sjöar, sjöarna blev hav, haven blev en ocean. På oceanen seglade fyra båtar. Från en så skreks och gormades det. De tre andra bara låg där i stiltjen mellan husen i Piteå och väntade. En båt var målad i mörkaste ebenholts, en var av naturen åldrad trägrå och en var ljust vit. Båtarna väntade.
"She shadows me in the mirror
She never leaves on the light
And somethings that I say to her
They just don't seem to bite
It's all mixed up"
She never leaves on the light
And somethings that I say to her
They just don't seem to bite
It's all mixed up"
No comments:
Post a Comment